Som jag tidigare nämnt så har jazzen haft och har fortfarande stor betydelse för mig. Att få sugas med i rytmer, klanger, stämningar och improvisationer och glida bort från vardagen, och komma på sig själv med att sitta med ett småleende på läpparna, är en gåva som jag till största delen har min bror Jimmy att tacka för.

Jimmy var sju år äldre än jag, och min stora idol. Så naturligtvis blev hans intressen och tankar till stor del även mina. Vi var fyra personer i ett rum och kök, så när Jimmy kom hem med två-tre av sina kompisar, för att lyssna på den senast inköpta 78-varsskivan, på den gamla resevevgrammofonen, så ville ju jag inte vara i köket med mamma.

 

Jag var troligen i nioårsåldern när jag började matas med jazzen, så kärleken till den musikformen formades tidigt. Ofta när jag njuter av exempelvis Stan Getz, Charlie Ventura, Stan Kenton, Dave Brubeck eller Sarah Vaughan, skänker jag min nu bortgångne bror Jimmy, en tacksamhetens tanke för att han visade mig vägen.

Som ett tack tillägnar jag den här sidan till honom. Till att börja med blir det lite av hans stenkakor som jag digitaliserat, utan att lägga ner alltför mycket arbeta på att filtrera bort knastret, då det på något sätt hör till.

Klicka på önskad låt. Jukeboxen spelar sen nästa låt på listan om inget annat görs.

 Om mediaspelaren inte visas till vänter om "grammofonbilden, läs förstasidans stycke som börjar "Om din dator är inställd för att förhindra s k aktivt innehåll..."
1 Vad är det då för låtar som jag valt ut. Den första är en något mindre känd tenorsxofonist vid namn Joe Holiday. Just den här låten "Mightly Like A Rose" tycker jag är skön med ett vemod som numera får mina tankar att gå till Jimmy.
2 Duke Ellingtons "The Hawk Talks" är en mina första favoriter, med ett tryck som inte minst den fantastiske trummisen Louie Bellson bidrar till.

3

När Stan Getz spelade in vår gamla folkvisa "Ack, Värmeland Du Sköna", var det en hel del mumlande om att syndens musik - jazzen, borde hålla sig borta från våra nationalklenoder.

4

En tryckarlåt måste ju med också. Så varför inte Ray Anthonys "Dancing In The Dark".
5

Det var inte lätt att välja låt bland de nio stenkakorna med Gerry Mulligans Quartet. Det blev "My Funny Valentine" där Chet Baker spelar om inte första fiolen, så ändå mycket trumpet på denna låt. Han var ju också en viktig del i gruppens framgångar.

6

Sen kommer två stora hits. Count Basie´s "April In Paris", tog snabbt slut i skivbutikerna, så det blev väntan på nästa sändning. Speltiden är 3.48 minuter, ovanligt långt för en 78-varvare, men "omtagningarna" i slutet tar plats.

7 Milt Jackson med Modern Jazz Quartet hade ju också stora framgångar bland annat med "Vendome". Kammarjazz var en beteckning som beskrev gruppens stil.
8 Jazzsolo på cello tillhör ju inte vanligheterna, men denna bassist Oscar Pettiford trakterade detta instrument med viss framgång. Framförallt denna "Bei Mir Bist Du Schoen", sålde bra.Jag minns att jag fick följa med de stora grabbarna till Stockholm och skivaffären Hirsch på Drottninggatan, där denna 78-varvare inköptes.
9 Sist kommer del 1, från jazzsviten "Summer Sequence" skriven av Ralph Burns. Den har en "symfonisk" form med fyra satser i olika stämningar och tempo. Det blev två plattor för att kunna höra hela verket.
   
  Då jag tycker att det finns mer att säga om ämnet Jazz på 78-varvare så har jag kompletterat med en ny sida, Mera Jazz.

.